Main menu:
Min släktväg till Adeln, Kungligheter och Vikingarna
Den långa släktvägen från mig till adel, kungligheter och vikingar går i sitt första steg genom min mor Ann-Britt Ståhlebo.
Därefter kommer sedan familjerna Krååk, Hård och Kåse.
Släkten Krååk är anmärkningsvärd, då minst sex generationer efter varandra innehaft länsmanstjänsten. Släkten, boendes i Pjätteryd socken, härstammar ifrån länsmannen Påfvel Krååk som nämns i ett pergamentsbrev ifrån år 1463.
Nu börjar berömdheterna komma mer och mer.
Arvid Olofsson Kåse levde under 1300-talet och han var väpnare eller vapendragare (lat. armiger), även sven av vapen, som under medeltiden var en titel inom frälset, som stod under riddare i rang. Det var en ung man i vapentjänst under en riddare. Eftersom en del länder i Europa under medeltiden under flera perioder saknade kung (som kunde "slå", eller dubba riddare) var antalet väpnare stort.
Under större delen av medeltiden kunde vilken skattebonde som helst avancera till väpnare om han kunde bekosta en stridshäst och "fulla vapen", det vill säga en vid vapensyn godkänd rustning, och därutöver förklarade sig beredd att tjäna konungen i strid.
Väpnare assisterade bland annat vid tornerspel.
Hans far Olof Olofsson Kåse (1300-talet) var Biskopsfogde. Det innebar att han före reformationen (1527) var biskoplig tjänsteman som uppbar biskopen tillkommande avgifter inom sitt tjänstedistrikt. Efter reformationen: kunglig tjänsteman som uppbar avgifter som tidigare hade tillkommit biskopen men som hade indragits till kronan.
Hon var dotter till Häradshövding Sigge Pettersson Djäkn och Margareta Tomasdotter (äldre Grip).
Häradshövding var i Sveriges rättsväsen titeln på ordförande i en häradsrätt i ett härad på landsbygden, motsvarande borgmästarens roll i rådhusrätten i en stad.
Margareta Tomasdotter var i sin tur dotter till Tomas Jonsson (äldre Grip), som var Riddare, Häradshövding och känd 1296 och Katarina Jonsson Ulfsdotter.
Under Europas medeltid kom ordet riddare att beteckna en aristokratisk krigarklass. Allt ifrån Karl den stores tid brukade adliga ynglingar dubbas till riddare, vanligtvis i samband med festligheter såsom kungliga kröningar eller bröllop. Den tungt beväpnade ryttarens militära överlägsenhet under äldre medeltid medförde särskilda privilegier i form av skattefrihet, förläning av gods och gårdar samt domsrätt över underlydande såsom ersättning för att stå till kungens förfogande med häst och rustning.
Men nu börjar celebreteterna trilla in och i släktträdet nedanför hittar vi bl.a.
Vaa! Är jag släkt med den Heliga Birgitta??????
Sigtrygg Bengtsson (Boberg) som levde mellan 1185-1252. Han hade titeln Ärkediakon (latin: archidiaconus, "den förnämste diakonen"), även svenska (historiskt): ärkedjäkne. Han innehade det främsta kanonikatet såsom den förste vid katedralkyrka anställde dekanen, alltså den, som var chef för dekanerna och övervakade dem med disciplinär makt. Han blev därför jämfört med biskopen en betydande ämbetsman, som ursprungligen framför allt skötte de yttre anordningarna för gudstjänsten, förestod fattigvården och åtog sig därigenom en del av biskopens förvaltnings- och regeringsmakt. Ämbetet uppstod på 300-talet och under 1100- och 1200-talen blev det fullt utvecklat och omfattade då även befogenhet att döma och utöva straffmakt genom exkommunikation, interdikt och suspension. Under den senare medeltiden avtog alltmer ämbetet i betydelse och var vid början på 1900-talet obetydligt.
Vaa! Är jag släkt med Birger Jarl, Stockholm stads grundare?? Då borde väl jag äga en del av staden eller??
Lite tidigare levde familjen Minnessköld.
Magnus Bengtsson Minnesköld, ca 1150-ca 1208. Han hade titlarna Lagman, Jarl och Storman.
Fortsättning följer.......